Det lyser....
Ljusslingorna kom på plats till första advent.
varför är det vitt....
Ingen på Skogsliden har beställt snö och just nu tilltar det.....
Den här lilla granen köpte jag förra året och har lyckats klara den.
Så nu åkte de röda rosetterna i. Trevlig första advent!
Lyxlunch...
blev det i torsdags.
Frostigt...
Men Solbruden ger sig inte så lätt.
Bilderna är tagna idag.
Strålande solsken, bitande kallt om kinderna.
min bara min....
Ja, Busan hon är verkligen min katt,
Matte är bäst om Busan själv får välja!
Här har Matte försett henne med en ny kattmyntaleksak.
Så min bara min!
övning ger färdighet....
Stora trollungen (11år) och jag har bakat pepparkakshus ihop sedan hon var 2 år.
I år fick vi ju inte baka ihop, men bakas skulle det.
Det där fixade hon ju galant utan mosters glada tillrop.
I år blev visst huset dekorerat lite mer åt det klassiska hållet.
Kan säga att jag är mäkta imponerad och glad över att båda trollungarna fortfarande vill baka små hus.
Själv fick jag aldrig baka pepparkakshus som liten. Men pepparkakor i dess mängder bakade vi alla kusiner i mormorskök.
(men i vuxenålder har jag tagit igen byggandet. På 90- talet tog jag upp beställningar och bakade och sålde hus.... stora hus med tak i A4 storlek med veranda. Numera håller jag mig till små sommarstugor för husbehov)
Jag visste....
Väl att de skulle klar ut att baka ut husen själva.
Idag när de var i skolan så satte deras mamma ihop delarna åt dem.
Lilla trollungen, som fyller 9 år i mars nästa år, hon har dekorerat sitt efter skolan idag.
Många karameller går det åt och ett snyggt mönster både på fram och baksida.
Nu är det bara att invänta bilder på hur stora trollungen dekorerat sitt.
Buskatten...
Nej, man får inte vara på bordet....
Men om nu Matte vänt leksaken på fel håll....
Då borde det väl var okej??
Tusen järn i elden..
Som om det inte var nog med att baka ut två små pepparkakshus så slängde jag också in att baka biskvier. Fyllde dem med smörkräm utblandat med mörk chilichoklad. Gillar inte då det är mycket smörkräm utan jag bakar platta biskvier precis som min mormor gjorde.
Nu när restriktionerna säger att man bara får umgås med det egna hushållet så blir det inget traditionsenligt bakande med trollungarna.
Men jag har gjort deg till dem och kommer att köra upp både mallar och tillbehör så fixar de att baka själva. De var ju så gott som självgående redan förra året.
Ett litet minihus till farmor.
Biskvierna går på export liksom mandelpepparkakorna jag gjorde tidigt imorse.
Jag har ju hunnit med en hel del idag =)
(Bottnarna gjorde jag på mandelmjöl.)
Julros
Efter jobbet igår så köpte jag mig en julros.
Till våren kommer jag att plantera ut den i landet.
Åskådare
Jag sitter där i källaren och trampar på..... det är sååååå trist.
I morse hade jag publik.
(Jo, det går framåt, men jag vill ju ha snabba resultat.
Men nu är det ju inte vad mitt huvud vill utan vad knät vill.
Jag försöker verkligen att glädjas åt varje litet framsteg.)
Inspiration....
Läste på bloggen: https://tanthuset.blogg.se/
Och fick inspiration till att gå ut och skapa...
Nu står mina små svampbarn där i backen vid ljusträdet.
efter regn.....
....kommer sol heter det ju och tänk att efter en galet
grå och regnig förmiddag så kom solen fram.
Jag gick min lilla rehabpromenad och då jag
kom hem så väntade godingen Elvis på mig.
anfall är bästa försvar.....
Det kom en liten flock på ca 14 sidensvansar och landade intill för
att äta sig mätta på de röda Cox Pomona äpplena som är kvar.
Lite hann de att äta. (jag hade räknat med att de skulle äta rent.)
Ingen matro här när larmet gick på en Koltrast och då blev de skrämda, några modiga vågade sig tillbaka.
Då drog Koltrasten larmet en gång till och tre Koltrastar flög upp i trädet och skrämde bort de modiga återvändarna.
Nu har ju Koltrastarna mat ett tag till och jag får plocka upp halvätna äpplen från marken.
Inte den bästa bildkvalitén för korten är tagna genom balkongfönstret och det skulle nog behöva se en putsduk. Men om man tittar noga kan man se några av Sidensvansarna.
för varje dag som går....
....kommer vi en dag närmre till att ljuset vänder tillbaka.
Det är bara att härda ut till den 21 december då det är vintersolståndet.
Sakta sakta kommer ljuset tillbaka lite mer varje dag efter den dagen.
Någon mer än jag som längtar?
(Plockade de absolut sista små solrosorna, ringblommorna, blommade persilja och ett rött jordgubbsblad och hade på fikabordet i växthuset i måndags. Nu står den lilla buketten på bordet på vid ytterdörren och välkomnar en då man kommer hem.)
det lilla ljusträdet...
.... det åkte fram redan igår, jag kallar det novemberljus!
(Ordet novemberljus är snott rakt av från kommunens satsning för några år sedan för att lysa upp inne i stan med diverse ljusinstallationer, numera heter det vinterljus.)
Känner att det behövs extra ljus nu, så jag har tänt.
Det är fler som tänt här på gatan, såg att närmsta grannen tänt upp belysningen på sitt staket och även på deras uteplats. Själv väntar jag lite till med de andra slingorna. Det räcker med det lilla trädet fram till advent.
med ett par dynor....
.... på stolarna så går det nog bra att sitta i växthuset att fika coronasäkert.
Ja, jag menar att de från samma hushåll får sitta inne i växthuset andra hushållet får sitta ute på trädäcket, då blir avståndet mer än fyra meter. Det går ju bra så länge inte regnet häller ner för de som ska sitta på däcket.
Från vas.....
.....ut till en plats i landet.
Jag fick en bukett med Kärleksört av bästa kompisen då hon var uppe på besök för någar veckor sedan.
Nu hade stjälkarna rotat sig så då planterade jag ut buketten.
Vi vet inte vad just den här sorten heter, så den får väl gå under namnet
Lyckebo. Jag gör ju så att jag namnger växterna efter den jag fått dem av eller platsen de vuxit på tidigare. Lite täckbark runt också, fast det får bli en annan dag man får dela upp arbetet i flera steg då knät inte vill.
Världens bästa Paula
Idag överraskade hon mig med ett stort paket i brevlådan.
Snygga stickers med djur på paketet.
Öppnade och i ligger det ett fint kort och under en helt underbar liten häst.
Märkt Säfsen under magen.
Nu står han i spiltan med sina nya kompisar.
En fin hälsning var det på kortet också.
Tack snälla Paula! Det blev verkligen guldkant på denna gråa novemberdag.
Äntligen är alla dahliaknölarna...
.....upptagna ur land och krukor.
Gjorde sista rycket igår efter mitt besök hos sjukgymnasten.
Jo, det går väl sakta framåt med knät, men det är lååååång väg tillbaka.
Nya övningar, tyngre övningar men bäst av allt, jag ska
få börja gå på små korta promenader igen. Nu snackar vi 5minuter,
men jag är glad för varje minut!
Liten men uppskattad
Sista buketten för i år, plockade den imorse och tog med den till jobbet.
(perenna solrosor, ringblomma, röd solros och lavendel.)
Blött om tassarna
Det var ett förskräckligt jamande då vi var ute,
klagosången om att det var blött i gräset ville aldrig ta slut.
Att det kan låta så mycket om en liten katt.
Nåja, tillslut blev det tyst, hon hoppade upp på verandaräcket,
men när jag gick in då gick också Busan in…
....det kostar på att vara missnöjd över vädret.
