många mil grusväg
Något som väcker starka bardomsminnen det är smultron. 
På den tiden fanns det bara soliga dagar, många mil grusväg som var
kantade av detta röda guld. När man blev trött på att sitta där bak
i barnstolen, så fick man sova en stund i charkuterilådan fram
på flaket på flakmopeden.
Undra hur många mil vi hann med på en sommar pappa och jag! 
Nu blommar mina smultronplantor här i hallonlandet,
jag vet en liten fröken som gärna kommer och äter av dem…
Välkommen!
Ja du sådant sitter gott i minnet... Smultron är bärets prinsessa helt klart...mmmmm lilla J vill säkert smaka o smaska..
Det är väl för underbart gott med smultron. Och ännu godare att se när små barn plockar och trär dem på strå... Jag minns en liten söt brorsdotter som gjorde så för ganska längesedan :)
Grusvägarna finns kvar men vi får fixa en större låda.
