Tuppen i proppskåpet…
… han har nu värpt klart!
Jo, så är det.
Det har morfar lärt mig!
Då jag var liten så bodde det en tupp i
proppskåpet hos mormor och morfar.
Det tog ett helt år för tuppen att värpa
fram påskäggen till mig,
min lilla syster och våra kusiner.
Om vi barnbarn stojade lite förmycket
så kunde morfar säga:
- Nu tror jag att jag hörde tuppen!
Då gick leken ner i varv,
för det var ju så spännande
med tuppen, vi hade aldrig sett den.
Bara hört den gala någon
gång då och då.
Varje påsk så tänker jag på
den där gamla tuppen!
Nu inte bara blommar det hos dig, nu är det godis i stora lass också! Din söta historia påminner ju lite om tomten må jag säga, den fick lite samma reaktion från barnen som stillade sig och ville vara lite snällare...
Här vräker snön ner idag igen, vi fick en fin lördag med sol så man precis hade fått upp hoppet om att snön skulle töa bort. Du skulle nog bli desperat om du bodde på mina breddgrader, med ett 30cm snötäcke som bara verkar växa...då är det tufft att vara trädgårdsentusiast!
Kram
Vilket härligt minne! Du kanske för traditionen vidare till de små prinsessorna? Kram
Ja det är inte lätt för en tupp att värpa fram ett ägg, så jag förstår att det tog tid.
På senare år, när jag blivit mer upplyst om kolhydrater så får eventuella, kända, påskkärringar en liten slant om de ringer på dörren. Godis är det nolltolerans på ;)
Men så fint du har pyntat!
Du är alldeles omöjlig
att få till allt så mysigt på Skogsliden.
En riktigt GLAD PÅSK !önskar jag !
Kram kram.
Hi hi vilken kul grej. Han var verkligen en glad prick i sina bästa dagar din morfar.
