under äppelträdet...
.. där tittade krokusarna upp redan i december.
Det milda vädret gör att de växer på rätt fort.
det var bara en....
kompletterande beställning jag gjorde igår.
Förra veckan damp det ner en hel hög med
härliga fröpåsar!
söndagsnöje...
.... klick, klick och två
tomatsorter var beställda
Bilderna är lånade från:
Hibiskusblommor....
...finns det gott om
på Gran Canaria.
Ibland växer de
som insynsskydd.
En ängel flög förbi,
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende
på vår jord……
Det var sången som kom till mig direkt då jag under semestern fick veta att min fina kusin somnat in. En underbart fin kusin och vän. Hon är mamma till fyra barn och bara 40 år ung. Då känns livet så otroligt orättvist. Hon har verkligen kämpat mot cancern, övervunnit den – fått bakslag. Cancern har dykt upp på nya ställen. Vi har alla kastats mellan hopp och förtvivlan. Men hennes inställning var hela tiden att vinna – att trots sjukdom leva så vanligt som möjligt. Att vi andra runt i kring skulle leva som vi planerat. Vi hann prata mycket under den tiden då hon låg här uppe på sjukhuset i flera veckor för några år sedan. Då träffades vi så gott som varje dag, familjen långt borta – men jag bor ju här i stan där universitetssjukhuset ligger. Jag försökte att vara där en stund varje dag för att prata barnsdomsminnen, framtid och mycket mycket mer. Jag hade med mig fika och hemlagad mat – för sjukhusmaten var lite smaklös.
Kan säga att det kändes väldigt märkligt den 12:e januari, då jag satt alldeles ensam på stranden. Nynnade på sången och blickade ut över atlanten, genom tårfyllda ögon. Bara en duva gick där i kanten. Ingen vind och havet låg nästan helt stilla. Alla andra satt i kapellet flera hundra mil bort och tog farväl av min fantastiska kusin.
Finaste Susanne Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och när jag gör vissa saker ja, då kommer jag alltid att tänka på dig. Under de här sjukdoms åren kom vi varann så otroligt nära (vi har väl alltid varit nära och gjort saker ihop från att vi varit små till att vi hjälpt varandra med flyttlass osv). De senaste fem åren så hördes vi av mer eller mindre varje dag med sms, hade vi vägarna förbi varandra stannade vi till och fikade. Vi bytte plantor vi drivit upp, fröer vi samlat, vi bollade tips, matrecepet och trädgårds ideér, vi gav varandra inspiration.
På kvällen efter begravningen mejlade min syster mig och talade om att de varit över 200 personer i kapellet och tagit farväl och att hela akten inleddes med att Jill Johnsons låt `Kärleken är´ spelats. Då var det så att jag rös till.
Även om du inte finns här hos oss, så har vi alla fina minnen - ditt leende bär vi med oss. Din fina make och dina underbara barn är så klart alltid lika välkomna - vi har sagt att vi håller kontakten -lever livet som "vanligt", det blir nog bäst så.
Under december 2016 gick tre släktingar ur tiden, men även en vän till familjen. Två av släktingarna hade levt ett långt liv 100 resp. 84 år – då är det okej att få somna. Men att bara få som kusinen leva i 40 och vännen som inte var mer än lite 60 då känns det inte okej.
Så ta tillvara på varje dag – lev ditt liv Här och Nu!
inte en susning...
... om vad det är.
Det påminde om
vindruvor,
men det är det då inte.
Den växte högt upp i slänten
påväg till Amadores.
Därav bildkvalitén.
desserter....
... från alla möjliga restauranger.
Ibland åt vi varsin och ibland så delade vi!
Portoro...
.. det blev den restaurang vi besökte flest gånger.
Bra service, trevlig personal och bäst av
allt det var rökfritt. Så är kommer en
bildkavalkad av lite vi smakat från deras meny!
Bruscetta, baconlindade dadlar, gambas al ajillo
canarian potatoes, musslor i vitt vin, vitlöksbröd
Ravioli med ricotta och spenat, mer tapas, paella
focaccia, lammbog, pizza
T-ben stek, spaghetti carbonara, tapas tallrik
Mer paella, och rosévin till det.
En och annan Cerveza Grande
har det slunkit ner.
Vi tar desserterna en annan dag!
tapas på
restaurang
Balcon Canario
Vi fick tips om det här
matstället på nyårsafton
av en familj från Västerås.
De berättade att den
lokala befolkning ofta
kom & åt tapas där.
Vi hörde mest de nordiska
språken under måltiden.
Men vi såg den lokala polisen
sitta vid bardisken & dricka kaffe.
strandpromenaden.....
mellan Puerto Rico och Amadores
Där på klippväggen finns
det små och stora hål i berget.
Det händer allt som oftast
att det tittar ut ödlor.
Bara kolla läget och
säga hej!
På marken springer det
små ödlor, sådan som
Busan brukar ta här ute
och leka med.
vi hade bokat bord på....
..... Cosi Come Sei
En populär restaurang, som inte har så många bord.
Maten var god och det var fint upplagt,
men jag vet inte om det riktigt var värt priset.
Till menyn fanns även dryckespaket som skulle
passa perfekt till det som serverades.
Med tanke på att jag åt antibiotika så avstod jag från det.
Jag bara läppjade på ett utav vinerna som maken sa
vad så gott! (Och det var det: Santa Sofia Custoza)
Klicka gärna på länken så får ni se fler bilder och
rätter från restaurangen.
https://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g635887-d1572853-Reviews-Cosi_Come_Sei-Puerto_Rico_Gran_Canaria_Canary_Islands.html
http://restaurantecosicomesei.com/en/
tre veckors....
miljöombyte blev det.
I lördags kom vi hem från Gran Canaria, mer nog Puerto Rico.
Vi har haft det bra men väldigt blåsigt och disigt.
Inte så som vi är vana att vädret är i Puerto Rico.
Första veckan låg jag ju mer eller mindre däckad
på terrassen i lunginflammation.
Det var en prestation varje kväll, då vi skulle ta först vägen en bit och
sedan de 160 trappstegen ner till restaurangområdet,
ner gick väl an men upp…...
Det tog sin lilla tid, host, host och andfådd.
Hjälp vart tog konditionen vägen?
Men allt eftersom penicillinet verkade gick det bättre och bättre.
Det var fina blommor att stanna och titta på….
( eller för att vila och hämta kraft)
Den underbara katten, det var nästan att den kom med i resväskan
hem – jag tycker den har så cool teckning.
Det är gott om katter där, en del med halsband fast de flesta utan.
Snälla människor matar dem i parker och på gångstråk.
Fortsättning följer för den som vill.
en skimrande....
.... plåtburk kom det med hem senast
jag var och handlade.
Den stod där och bara
ropade på mig!
Nr 10
Guess What!
Det betyder att varann tisdag lägger de upp en bild av något de- fotat på ett lite klurigt sätt och sedan får vi deltagare gissa vad det är. Nu har de gjort tävling av det och i våras 2016 så vann jag den hos Anki.
Men är man "Mästare" måste man ju försvara sin titel och det har jag gjort. Jag gick vann även höstterminens gissningar hos Anki.
Här är en bild på mitt fina pris.
Tack snälla Anki! Tyvärr blev det ju ingen vinst, för då hade jag så klart
delat den med dig. Men bio ska det bli framöver! Förlåt att jag inte tackat
dig tidigare och bloggat om det, men jag kom hem först nu sent igår kväll
efter en lång och välbehövlig semester. Snart ska jag gå på bloggpromenad,
jag har saknat er alla - men har haft så urusel uppkoppling.
Nr 9
Nr 8
Nr 7
Nr 6
Nr 5...
... nu är vi halvvägs...
Sweet Dream
Nr 4....
... i beställningen.
Charlie Dimmock
Nr 3...
... i beställningen
Carolina Wagemans
Nr 2 ...
... i beställningen.
Funny Pimpernel
Nr 1 i betällningen
