En solskens historia
Igår när jag grävde upp dahlior så pep det till och en liten katt tittade fram från ingenstans. Nyfiken kelsjuk och ville prompt följa med in då jag var klar. Busan gjorde sig så stor hon bara kunde och tog kattluckan fortare än kvickt då hon fick syn på honom – bättre fly än illa fäkta, så tänker hon.
Sen försvann han efter att han stått och titta in i kattluckan. (för att komma in i vår kattlucka måste katten vara registrerad på luckan)
Jag gick in och gjorde kvällsmat, då grannen längre ner kommer och undrar om jag vet vad det är för en liten vilsen katt som vill in till dem. Vi pratar en stund och bestämmer att är den kvar imorgon så tar vi den till polisen/katthemmet.
När vi ätit så ringer det på dörren igen och granntjejen på ca 10år. (Hon är bara hos pappa på helgerna normalt sett) Hon frågar om jag har katt och tar upp mobilen och visar den lille katten igen och berättar att den nu följt med henne och pappa in– de hade kontaktat ett katthem. Det går någon timme så kommer tjejen tillbaka och vill köpa kattmat.
Klart hon fick några påsar, jag tycket ju synd om den lille kraken jag med, men jag kunde ju inte ta in den till mig och första grannen kunde ju heller inte ta in – för då blir det garanterat slagsmål från katterna som redan bor i huset. Då hade djurhemmet bestämt att katten skulle sova hos flickan & pappan i natt och så skulle de komma förbi idag och kolla om den hade chip. Så då var jag över med en kattlåda och den var välkommen för katten fick väldigt brått bara jag satte ner den på golvet. Stackarn taskig i kistan var han. Pappan och dottern var snopna över att katten fattade så snabbt vad lådan var till.
Nu idag gick jag över för att kolla läget och hade med en tranportbur om de nu skulle behöva ta den till katthemmet.
Men då berättade pappan att sent igår kväll hade de via nätet fått tag i kattensägare. Den bodde bara någon kilometer bort och var kastrerad chipmärkt sedan en vecka tillbaka. (Hade vi nu tagit den till polisen för chipavläsning hade de inte kunnat spåra den för det tar ca 3veckor innan ägaren till katten är registrerat hos SSK (Svenska Kennelklubben)
Det värmer i hjärtat att den lille killen hittade hem igen och det värmer att ett barn engagerar så mycket och att en familj som hade noll kattvana tog in katten i sitt hem.
Slutet gott ... ! Härligt att han kom till rätta och kunde få komma hem igen :)
Ha en trevlig fredagskväll!
Kram
Ja nu blir jag också rörd! Man säger att katter just inte har något värde, slit-o-släng bara o sen ser man de som värnar om ett litet liv. Och det gjorde du också liksom din granne! Jag ska vara kattvakt i två veckor nu, tyvärr är dom inte så keliga av sig, men en av dem är ju son till min Astrid. Undrar om hon skulle känna igen honom. Ha en skön helg/Kram
Men vilken underbar solskenshistoria! Han hade tur att han irrade sig iväg åt rätt håll, kraken :-)
Fiffig kattlucka! Visste inte att det fanns såna där man kunde ange vilka katter (eller andra djur) som får passera :-)
Ha en finfin dag!
Ja det var verkligen en solskenshistoria Så gott när dom kommer tillrätta ! Tänker på när vi tog hand om en katt som verkade alldeles rädd . Men en dag när jag satt ute o solade hoppa den upp i mitt knä och var så tillgiven . Efter många om o men fann vi ägaren ,Och det kändes gott får jag säga ! Kram !
Instämmer - det var verkligen en riktig solskenshistoria med ett sådant lyckligt slut. Kram från en grå Östergård.
Underbart, en riktig solskenshistoria. De finns folk med hjärtat på rätta stället.
kram
Det finns omtänksamma rara människor och det finns ännu fler av dem, man ser dem bara inte.
Gott för kissen komma hem, en fin solskenshistoria, dem behöver man fler av.
Jag blev ändå lite full i skratt, nu blev dit inlägg lite längre än vanligt, hi hi . . .
Kram kram rara vän/ Eva
Åh men du det var ju verkligen ett gott slut på den händelsen. Härligt.
