Hur stor är sannolikheten
Här åker man nästan 20 mil söder ut.
Hoppar in i en Ica butik för att handla en grej.
Ska ta snabbkassan, men det funkar inte så då får
jag byta till vanliga kassan, jippi det är ingen kö.
Tjejen som är framför är precis klar och drar ur sitt kort.
Jag lägger upp min vara på bandet när jag hör tjejen säga:
-Hej! Men vad gör du här?
Jag hinner knappt titta upp innan jag har fått en kram.
En kram som värmde så mycket. Mitt fina kusinbarn som
tog studenten i mitten av juni. (Jag hade inte mjölighet att närvara den dagen)
När jag kramar tillbaka så ser jag att hennes bror står och
packar ner varorna de handlat och han ler med hela ansiktet.
Nu blev det ett möte på två minuter….de skulle iväg
och jag skulle åka på andra hållet. (Vilken tur att det
inte funkade i snabbkassan - så att jag fick träffa dem,
annars hade vi gått om varandra.)
Men det där leendet och kramen, det värmde.
Jag tänker så ofta på dem. Det var de fyra barnen som
förlorade sin mamma i cancer för tre år sedan.
Det får bli en arkivbild med kusinens favoritblommor -Akleja!
Jag saknar dig Susanne 💗
For eit nydeleg innlegg.
Så tilfeldig kan det vere, men det var nok ei meining i det,
du skulle treffe dei i dag.
Så synd med kusina di som døydde tidleg.
Eg assosierer det til to av barnebarna mine som miste
mor si i november av canser. Ho vart 43 år.
Fantastiskt hur det kan slumpa sig! Vilken tur!
Kram
Ibland är världen verkligen inte stor - och tur är väl det så man kan få en go kram när man minst anar det :-)
Vilket fint sammanträffande, ibland tror jag ödet lägger ett finger med i spelet! Aklejan den vackra ...
Kram,
